strawberry86

Tisdagen den 9 december kl. 02.00 på natten så vaknade jag av att jag hade så fruktansvärt ont i magen och ner i ryggen. Först trodde jag att det bara var förvärkar. Har ju haft det till och från i ett par veckor nu. Kunde inte ligga ner i sängen, så jag gick upp och satte mig i soffan. Efter en halvtimme kände jag att värkarna blev smärtsammare och kom mer regelbundet, så jag förstod att det var riktiga värkar. Började ta tid på värkarna och det kom en värk var 5:e minut ungefär. Trodde inte att det var så allvarligt än, så jag lät bli att väcka Emil. Men när klockan var ungefär 03.15, så började jag få så jävla ont så jag väckte Emil. Han fick ringa till jouren på sitt jobb och säga att han inte kunde komma jobba. Sen försökte jag ringa till förlossningen och jag behövde inte säga mycket för dom hörde direkt hur ont jag hade, så dom sa bara att vi skulle åka in med en gång. Men innan vi åkte så var jag ju tvungen att ringa till mamma, så hon kom hit och tog hand om Wilma som låg och sov så skönt i sin säng. Mamma kom hit på 1 minut typ, sen var det bara att åka in snabbt som sjutton. Hade ont som fan hela vägen in till Skövde. Kändes som vi aldrig skulle komma fram. Hela vägen in så fick jag sitta trycka emot, för det kändes som huvudet var på väg ut.
Kom in till förlossningen vid 04.25. Bara av med kläderna, på med nattlinnet och sen lägga sig i sängen och börja krysta. Fick använda lustgas denna gången och den var helt underbar. Kände ingen smärta alls. Uppfattade knappt vad som hände. Tror att jag krystade 3 gånger, sen var han ute. 
Klockan 04.36 föddes världens finaste Oliwer. Han vägde 3695 gram och var 50 cm lång. Helt perfekt!